Höftdysplasi

Med en luxation i höften är lårbenshuvudet helt eller delvis förflyttat från höftledsgropen, vilket innebär att huvudet inte längre sitter ordentligt i gropen.
Vid medfödd höftdysplasi är höftleden inte helt formad vid födsel. Flickor drabbas ungefär sex gånger oftare än pojkar.

Det finns flera möjliga orsaker till höftledsdysplasi, där både interna och externa faktorer kan spela roll.
En viktig extern faktor som kan orsaka höftledsdysplasi hos spädbarn är otillräckligt utrymme i livmodern. Höftdysplasi med höftluxation kan utvecklas när lårbenshuvudet förskjuts i acetabulum på grund av barnets begränsade förmåga att röra sig och trycker mot kanten av acetabulum under en längre tid, vilket gör att det blir deformerat.

Möjliga orsaker till brist på utrymme är bland annat följande:

• Förstföderska

• Höftbjudning

• Liten mängd fostervatten

• Högt blodtryck hos modern under graviditeten

Typiska symtom på höftledsdysplasi och höftluxation, som kan vara lindriga eller märkbara:

• Instabilitet i höftleden

• Luxation och reducering av lårbenshuvudet

• Begränsad abduktion av den drabbade höftleden.

• Asymmetriska veck på baksidan av låren

• Uppenbar förkortning av det drabbade benet.

Höftdysplasier och höftluxationer är oftast unilaterala (ca 60 %) men symtomen kan också förekomma på båda sidorna. En första indikation på höftledsdysplasi hos nyfödda är en instabil höftled. Detta korrigerar dock sig självt i 80 procent av alla fall. Ytterligare yttre tryck på lårbenshuvudet (t.ex. att lägga på ny blöja med höftlederna i utsträckt läge) kan leda till en höftluxation.

Om felaktig utveckling misstänks hos spädbarnet efter en fysisk undersökning genomförs en undersökning med ultraljud. Detta gör det möjligt för läkaren att bedöma om misstanken om höftledsdysplasi eller höftluxation är riktig.
En röntgenundersökning utförs sedan endast om en behandling är nödvändig. I syfte att utesluta en nedbrytning av leden (lårbenshuvudsnekros) genomförs en avslutande röntgenundersökning efter behandlingen.

Behandlingen beror på hur tydliga symtomen är och hur gammalt barnet är när diagnosen ställs. Men allmänt gäller följande: Ju yngre den drabbade är, desto enklare är det att behandla höftdysplasi och höftluxationer framgångsrikt.
I det tidiga stadiet behövs oftast ingen behandling alls, utan höftdysplasin korrigerar sig själv under de första två månaderna. Du kan främja spontanläkning av höftdysplasi genom att linda barnet så att dess höfter är böjda, bära det i en bärsjal och konsekvent undvika alltför tidig sträckning av höften.
Men om höftdysplasin kvarstår efter mer än två till fyra veckors ålder bör en behandlingsskena användas. Din läkare får bedöma och besluta om eventuell komplettering med muskelavspännande fysioterapiövningar. Vid fall av höftledsdysplasi med höftluxation måste lårbenshuvudet återpositioneras i höftledsgropen. Detta kan ske med hjälp av ortoser. Därefter är det nödvändigt att se till att lårbenshuvudet inte hoppar ur gropen igen. Något som också sker med hjälp av ortoser.